Jag gillar kämpar

Är det något jag saknar i dagens Arsenal så är det en eller två riktigt sköna kämpar. Nu menar jag inte att vårt älskade lag inte kämpar eller att ingen i truppen har den kvalitén. Jack Wilshere kämpar ju tex, Ramsey med, Song osv osv. Men jag menar kämpar som i stort sett enbart har den egenskapen som spelare. Låter det dumt?

Ray Parlour, En energisk kämpe 

Våra passningspelare och tekniker i dagens trupp är ju bra och visst kämpar många av dom och vissa lite mindre, men vissa spelare är sådär där sköna i sin spelstil. Något som jag kan beundra lika mycket som ett passningsgeni eller avslutare som min idol Dennis Bergkamp.


Med en kämpe menar jag en spelare som inte är beroende av att hans passningar, inlägg eller avslut ska fungera. Det är spelet utan boll som är en av de viktgaste egenskaperna och löpningar. En kämpe ska vara överallt men ändå ha ork och glöd att löpa tillbaka och ta sin position efter denne har täckt upp för en lagkompis.

Ray gör 1-0 FA-Cup 2002 AFC -Chelsea (2-0)

En kämpes glöd och hjärta är svårt smittsamt och med en sån i laget vill övriga lagmedlemmar inte se ut som 10 stycken lata jävlar som bara väntar på löning.  Ray Parlour var en kämpe. En energisk jävel som sprang och spelade med hjärta. Han var i Arsenal i 14år och gjorde 339 matcher och 22 mål för Arsenal. Låter inte så imponerade rent statistiskt men vi som håller på Arsenal vet vilken kämpe detta var. Han beskrivs ofta som en "Unsung hero" vilket stämmer dåligt egentligen. Ray var älskad av fansen och en mycket stor favorit bland fansen.


Nu ska jag inte jämföra våra svenskar Sebastian och Johan med Ray men de är två sådana spelare som jag verkligen gillar i landslaget. Johan kan göra hur mycket för laget som helst även om inte avsluten fungerar. Han löper, han sliter och han löper ännu mer, evighetsmaskin känns det som. Sebastian är kanske inte likadan, men ändå lite så.. den där sköna inställningen som jag gillar. Jag tycker det var skitsynd att vi sålde honom. Lite brittisk i stilen typ.


Det jag vill komma fram till är att jag saknar en spelare som Ray i dagens Arsenal. Song och Ramsey i all ära och jag gillar verkligen Song OCH Ramsey (även om många ger han mycket skit just nu) så skulle jag vilja ha den där evighetsmaskinen på mittfältet som var som en duracellkanin och fick alla andra att se lata och slappa ut om de inte alltid gav 110%.  Jag tar hellre en "mindre begåvad" spelare än Arshavin tex varje dag i veckan om det medför att vi får mer löpngar och bättre löpningar och mer hjälp i försvarsarbetet och mer hjärta.


En sån kämpe jag talar om kan väcka ett helt lag och hjälpa ett helt lag när moralen sviktar. Nu har vi ju inte 11 likadana spelare, men jag tror vi har för många likadana spelare på plan ofta. Alla kan inte ha lika mycket boll. Vi måste ha spelare som älskar att ta jobbet utan boll med och många i vårat lag verkar inte tycka det är direkt kul som jag ser det. Och detta märks tydligt i dagens Arsenal när vi inte har bollen lika mycket som vi haft tidigare år.


Jag saknar en riktigt gammaldags brittiskt kämpe..


Ha en bra en


//R